Tysklandsresan kryper närmare och närmare, håll tummarna för att vi kommer iväg!

Alex och jag har ju fått kortast möjliga uppladdning, men jag brukar ju säga att jag gillar att slå ur underläge, så det borde ju passa mig…

Hur som helst är det ett härligt äventyr och jag ska få dela det med min superduperkusin Åsa, och vi ska ha jätteskoj!

På tisdag åker vi, tävlingen pågår för min del lördag, måndag och tisdag. Det blir tidiga morgonstarter, vilket är ovanligt för grad 4, men är det lika varmt och skönt som förra året så blir det toppen. Då kan jag njuta av solen resterande del av dagarna
Som det ser ut på prognosen just nu så är det värmebölja där nere, och jag hoppas att det blir så. Även om jag är skeptisk till prognoser.

Här kommer vi att vara:

http://www.maimarkt-turnier-mannheim.de

Vi reser i dagarna tre för att ta oss ner (och samma sak hem förstås), så nu bunkrar vi lastbilen med allt möjligt ätbart som inte behöver stå kallt och med en massa bra musik så vi håller oss på alerten. Och då pratar jag inte om hitmusik från listorna, oh nej, det krävs tuffare medicin än så under dessa långa mil…barnvisor!! Vi lånar Åsas son Victors barnskivor och sjunger och skrålar så det står härliga till. Vissa visor har ju små ”danser” som hör till och då gör vi dem också så klart. Ja så gott det nu går för den som kör.
De som möter oss har nog lika roligt som vi

Jag vill passa på att tacka alla som hjälper mig med mina hästar, och som på det sättet gör det möjligt för mig att hålla på med mitt livs största intresse trots min funktionsnedsättning. Utan er i Team Enastående hade det inte gått!

Tack Emma, Emmy, Anna P, Anna B, Tina, Sara och Lollo!
Och alla ni andra som hugger in när jag behöver extra hjälp!

Jag vill också tacka er som bidragit ekonomiskt till att resan kan genomföras, tack för att ni tror på oss!

Filed by busfro at 22:17 under Okategoriserad
No Comments

Här hemma sitter jag, medan den andra tävlingsdagen i Belgien är i full gång..
Ja, det blir inte alltid som man tänkt sig.

Alex gick och sparkade sig själv på benet i hagen. Inte bara en gång, utan troligtvis flera. Jag tyckte inte han kändes helt hundra så jag åkte till Strömsholm och lät en veterinär titta på honom tillsammans med Agneta. Och tillsammans konstaterade vi att det bästa var att stanna hemma, låta benet vila och satsa på Mannheim i början av maj istället.

Packningen var klar men planerna fick sättas på paus. Europa please hold, vi kommer i maj istället.

RMI, rätt mental inställning, bygger ju på att alltid tillvarata alla situationer, oavsett om de blir som man tänkt sig eller inte. Så jag tänkte att det här var ett ypperligt tillfälle att låta några trögläkta sår på min stump få chansen att försvinna. Med hästvakt klar, inga bokade möten på jobbet och en och en halv ”bonusvecka” som jag inte räknat med!
Sagt och gjort.
För att klara av tristessen att stå utan planer gjordes snabbt nya. En resa till familjen i Sundsvall och hälsa på min brors andra dotter. Besiktning av både porschen och miatan samt en liten tripp till Ullared. Min vän Linda bor i närheten och är dessutom en fena på att köra rullstol! Så nu har jag gjort lite schysst shopping också, i roligt sällskap därtill!

Sevve passade på att be om lite extra uppmärksamhet när matte ändå blev hemma. Den stackaren fick en ordentlig hovböld lagom till påskhelgen och på söndagen hade jag inte mage att låta honom vänta på hjälp längre så distriktsveterinären fick komma och ge honom smärtlindring. På tisdagen åkte vi till kliniken och skar upp bölden.
Sevve är både rörlig och snabb, så inte ens efter tre lugnande sprutor hade veterinären en enkel match när han skulle ge lokalbedövning i hoven för att kunna skära upp bölden. De var nära att ge upp, men den kavata djurskötaren gjorde ett ypperligt jobb och till slut lyckades de, både hålla sig undan från Sevves extrema sparkradie och sätta bedövningen
Av någon anledning ville de inte behöva göra om det hela, så Sevve blev förvisad till boxvila i en vecka tills gipset ska tas bort. Hans rykte som väluppfostrad och lätthanterlig gick upp i rök denna förmiddag.
Själv stod han sedan och snarkade i flera timmar innan jag kunde ta med mig honom hem igen.

Till veckan hoppas jag kunna sätta igång Alex igen och starta uppladdningen inför Mannheim. På tisdag blir det Pauloträning med Ginni – som jag har längtat!

Nu ska bara den här decimetern snö smälta så det går att ta sig fram igen. Valde rätt dagar för bilbesiktningar och resor, så idag kan jag sitta inne och titta ut på snön!

Filed by busfro at 16:16 under Okategoriserad
No Comments

Respirret har redan börjat, kanske för att det är så mycket som måste ordnas innan avresan.

Göra ny kür, gärna hinna träna den , ordna hästvakt till de två hästar som blir kvar hemma, ordna hundvakt till lilla Dennis, kanske hinna fira lite påsk, serva lastbilen och byta däck, packa, packa, packa, det snurrar för fullt i mitt huvud vill jag lova!

Nåväl, lite kan jag pricka av på listan, lastbilen är servad och har dessutom fått nya däck, det känns bra. Hundvakt är ordnad, nu är det bara transporten till Norrland som återstår att lösa där. Men hinner jag klämma in en påskmiddag med familjen och att hälsa på min nya brorsdotter så kan det bli flera flugor på smällen

I helgen var jag och Alex på landslagsträning på Strömsholm. Emmy var med och groomade som hon aldrig gjort annat och Dennis var självklart med och hejade på.
Jag fick en hel del tankar på hur jag kan förbättra, så redan på söndagens programträning började vi öva.
Det gav 6% högre poäng än på landslagsträningen innan EM i augusti så det känns ju lovande! Och då hade vi ändå några onödiga missar som vi snabbt fixade till direkt efter.
En ny 7:a på sitsen och beröm för att jag rider väl, så vinterns avsuttna träning har nog gjort skillnad! Väldigt roligt!

7:or och 8:or på slutorna som är ett av Alex paradnummer, nu är matte stolt!

Just nu lägger de om botten i vårt ridhus, så jag har ingen 60-metersbana att öva küren på, det är en utmaning som stressar lite. Men jag hoppas kunna hyra in mig i något närliggande ridhus några gånger så vi hinner rida igenom den.
Men jag vet att jag klarar det även utan det, om det skulle behövas, jag har mina knep

Ginni far runt som en unghäst i hagen nu när täcket kan vara av soliga dagar. Han bockar och rejsar och klias dagarna i ända med sina kompisar. Han har ju gått lugnt nu efter förkylningen och är väääääldigt ivrig att komma igång igen. Jätteroligt med en 21-åring som är så mjuk och fin i kroppen och som inte vill annat än att jobba!

Sevve testar elektrolytplåster för att få hjälp mot sina irritationer/allergi. Kaaaaanske hjälper de…Vågar inte riktigt hoppas ännu, men det är lovande… Återkommer med utförligare info när jag har lite mer facit i hand.

Nä nu kurrar magen och att göra listan säger att det är dags för nästa punkt!

Filed by busfro at 19:30 under Okategoriserad
No Comments

Ännu en intensiv helg är till ända. På lördagen fick Aklex åter vicka för Ginni på en WE-clinic, och han var lika duktig som sist!

På söndagen körde vi kvällspasset på Nyköpings tävlingar, starttid 19.08 och både jag och Alex undrade om vi inte fick gå och lägga oss snart?
Särskilt som det varit uppstigning 05.00 på lördagen och en lååång dag i Örebro.

Men vi nådde våra mål på tävlingen, att få en högre poäng än sist (vår första tävling ihop) och därmed också det andra och sista kvalet för att få starta Msv B, och det klarade vi!

Jag vet vad jag behöver fixa för att få ännu högre poäng nästa gång, och är riktigt taggad och hoppas på ett finfint tävlingsår.

Alex är en kanonkille att ha med sig och Emmy groomade alldeles perfekt. Dennis vaktade lastbilen och allt som allt hade vi en toppenhelg! På lördagen hade vi även hjälp av Sara, vilket var välbehövligt när det blev en så lång dag.
Tack för att ni vill vara med i Team Enastående!

Ginni är väldigt mycket bättre och det börjar bli dags att sätta igång honom på allvar igen. Det känns så himla skönt! Och han är så positiv och arbetsvillig

Sevve varvas i ”Heuschmannlongering” och ridning och det verkar passa honom utmärkt.

Denna vecka blir det träning för Heuschmann igen, jag har längtat! Den här gången tar jag med mig Alex och hoppas på fina tips för att stärka hans bakkärra och få till ännu bättre samling.

Nu dags för lite middag!

Filed by busfro at 21:11 under Okategoriserad
No Comments

I går genomförde Alex sin första WE-clinic, och inte lär det bli den sista
Han uppförde sig exemplariskt och visade att en välskolad häst med förtroende för ryttaren på ett positivt sätt testar alla nya utmaningar som ställs framför den.

Vi hann öva WE-hinder två gånger innan det blev dax för Alex att vikariera för Ginni som inte återhämtat sig helt än. Det innebar att vi inte ens hann testa allt så klart. Men vad gjorde det, Alex måste varit WE-häst i ett tidigare liv eller nåt.
Och jag tror han gillade att vara clinic-häst lika mycket som Gianini gör.

Båda är dessutom pärlor att ha med sig, och det uppskattar jag som har lite svårt att gå. Min groom Emmy har ju dessutom ena armen i gips så det uppskattade hon med

I dag ska jag njuta av solen tillsammans med Ginni och Sevve, och Korven förstås! Men först en kaffe på altanen tillsammans med husse, DET har jag längtat efter!

Filed by busfro at 13:00 under Okategoriserad
No Comments

Den här veckan har jag gått steg 5, sista steget på grundnivå, av utbildningen Prestationsutveckling genom kommunikation. Den går på Bosön, för elitidrottare och tränare. I fredags fick jag min certifiering!

Har redan börjat längta tills i höst då jag planerar att gå intermediatenivån. Jag har lärt mig massor och fått nya insikter som jag har glädje av både i min elitsatsning och i mitt arbete. Det är en utbildning jag verkligen kan rekommendera.

Imorgon ska jag träffa mina älskade hästar igen, första gången sen i tisdags, ska bli så härligt! Håller tummarna för att det blir sol.

Filed by busfro at 20:19 under Okategoriserad
No Comments

Så var worst case scenario i Paralympicssatsningen ett faktum – Sverige lyckades inte kvala in som nation! Vi får alltså inte skicka något lag till Paralympics, vi missade precis på målsnöret… Det känns ruggigt tomt vill jag lova. Luften gick ur oss. Nu finns tre platser kvar för individuella ryttare. Tre platser som ska fördelas på hela världen.
Bäst till från Sverige ligger Anita, som tog ett EM-brons i grade 1A i somras.
Jag håller som bäst på att undersöka om det finns några möjligheter att satsa för att få en av de tre platserna. Jag är ju den envisa typen och fightas alltid ända in i kaklet.

Det behövs även nya tag på andra plan. Gianini halkade i ridhuset i måndags och blev stående på tre ben… Vi galopperade och plötsligt försvann innerbak. Ginni såg så olycklig ut där han stod, och ville inte flytta sig ur fläcken. Vi fick köra in en trailer i ridhuset och köra direkt till kliniken… [:(]
Dock var inget brutet så vitt röntgen kunde visa och nu hoppas vi att inte ligament eller liknande är skadade.
Massiva blödningar i muskulaturen på hela högra sidan av bakdelen, men han får B-vitamin, biolight och laser varje dag, samt Metacam, så jag hoppas att återhämtningen går snabbt.
Han rör sig ganska bra i skritt redan nu, och jag håller verkligen tummarna för att allt ska gå bra.
Jag blev verkligen livrädd när det hände – den hästen betyder grymt mycket för mig! Han är så underbar och jag vill ha honom i mitt liv i många år till.

Ginni gick hur bra som helst just nu, så jag hoppas att han är på banan snabbt.
Hade tänkt rida en Pay and Ride i WE på Antuna nästa helg, men det blir det inget av med.

Jag kommer att introducera Sir Alex i WE också. Både för att han ska få lite variation i träningen, och för att WE bygger upp precis den styrka som Alex behöver; en stark och smidig bakdel med kvicka bakben. På Pauloträningen i tisdags skedde debuten och jag tror att han verkligen uppskattade det! Han riktigt lyste upp när han förstod vad det handlade om.
I fredags körde vi lite gymnastikhoppning och för första gången sen vi köpte honom kände jag att han bjöd mot hindren och verkligen ville hoppa, skoj!

Det är helt galet svårt att komma med på tävlingar när man ska anmäla via TDB. När anmälan startar gäller det att ha en snabb dator, för platserna är ofta fyllda inom 30 sekunder!
Vi lyckades i alla fall komma med på en tävling i början av mars, så då hoppas jag på säsongsdebut. Ska bli roligt att visa upp vinterns utveckling.

Sevve har fått en lugn vecka med skritturer och massage och kommer att återuppta träningen under nästa vecka.

Själv har jag fått chansen att träna tillsammans med en av sjukgymnasterna på Bosön, som bland annat har hand om några av Sveriges friidrottsstjärnor.
Så jag får ligga i med diverse hemläxor som ska öka min smidighet och därmed ge mig en bättre sits. Slitsamt och effektivt på samma gång.

Så där ja, hjälp mig sparka igång nysatsningen, Europa här kommer vi! Nu kan det finnas plats för både dressyr- och WE-tävlingar på internationell nivå i år!
Det går fortfarande bra att köpa kilometrar för att sponsra min dubbla landslagssatsning.

Filed by busfro at 17:11 under Okategoriserad
No Comments

I torsdags var det dax för bemärkelsedag och nu kan jag skryta med ytterligare ett års livserfarenhet

Vi firade på Lokes Bar på Söder där även hundar är välkomna. Det gillade Dennis, särskilt som personalen bjöd honom på kycklingfilé

Även vi åt gott och det var en härlig avslutning på en fin dag, där jag fick njuta av skönsång både i stallet och på jobbet.

Träningen med hästarna går framåt enligt plan. Nu har vi ju fått lite snö också så det går att göra något mer än att skritta när man rider ut.

Jag red ut med Sevve igår och vi höll galopp och trav nästan hela vägen. Det var populärt vill jag lova! Det var ordentligt tryck i honom så jag fick hålla ganska mycket i tygeln, men det gick hyfsat ok. Han jobbade i fin form i galoppen och det måste jag säga, den är bara för underbar den där galoppen! Han har riktiga gummiben och det känns som att det är hur lätt som helst både att länga och att samla sig. Tänk när kontakten fungerar problemfritt också, vilken häst!
I mars kommer Heuschmann tillbaka och vi har redan bokat in oss för ridning båda dagarna. Ska bli roligt att visa upp hur långt vi kommit, men framförallt att få tips för att komma vidare.
Sevve är min stora ridutmaning, han kräver en ryttare med både timing och tålamod, men han är också en riktig njutning att rida när det fungerar.

Jag har tipsat Emma om kursen också, det vore verkligen superkul om hon och Ginni kunde följa med! Heuschmann är något man måste uppleva, och han har verkligen tillfört massor till min ridning.

Ginni fick hoppa igår och han kunde verkligen lika gärna haft en hoppkarriär. Just igår var han dessutom ganska sansad även mellan hindren så allt kändes som en enkel dans och jag bara njöt. Han kan bli lite laddad av att hoppa och då går det lika mycket i sidled och baklänges innan man hunnit ”lock target” på ett hinder och han vet vart vi ska.
Inga ålderskrämpor det vill jag lova!

I WE-träningen går det riktigt bra nu. Tror att Ginni blivit både starkare och mjukare i kroppen, för många svåra saker känns allt lättare. Våra halfturns (piruetter) blir allt säkrare och mer centrerade, och sidepass i galopp är så himla kul!
Nu får vi hoppas att jag kommer att hinna med någon WE-tävling i vår också, trots satsningen på Paralympics.

Alex blir allt starkare och därmed också snabbare i bakbenen. Nu börjar jag skönja att vi kan ”dansa” i skolorna som ett av mina mål är. Vi jobbar vidare med mycket tempoväxlingar för att öva upp bådas vår snabbhet, i både tanke och kropp.

Min kropp tar stryk när jag får jobba för hårt, och jag försöker nu organisera upp min vardag lite annorlunda för att både få in mer vila och dessutom lite avsutten träning som ska bygga upp mig på de plan ridningen inte kan.
Så är det någon som vill rycka in och hjälpa till som ”rida-ut-i-skogen-ryttare” till mina hästar så är det bara att hojta till…

Filed by busfro at 18:35 under Okategoriserad
No Comments

Jag hade turen att fira jul uppe hos mina föräldrar i Sundsvall och fick därmed en vit jul. Strålande sol och fantastiskt sparkföre var ju bara grymt! Sen kom Dagmar och hälsade på natten mot annandagen. Några gånger kändes det faktiskt som om hela huset skulle blåsa iväg, trots ett stort hus på över 200 kvadrat och att jag sov i bottenvåningen på läsidan…
Några träd hade fallit men vi hade stor tur och alla byggnader klarade sig. Värre såg det ut hos några grannar som hade träd över både hus och bilar…
Inga elavbrott heller, då alla ledningar är nedgrävda, skööönt.
Vi åkte hemåt på annandagen och det låg verkligen träd överallt. Men de hade varit snabba att röja och vi hade inga problem att ta oss fram.

Här hemma var det ju alldeles grönt och med tanke på de ljumma vindarna och tvåsiffriga plusgraderna lär det bli ett grönt nyår. Känns skumt efter de två senaste snörika vintrarna.
Känns som jag gjort rätt som väntat med snösulor och fyrbrodd på hästarna i alla fall.
Igår bytte jag till och med tillbaka till de tunnare innetäckena…

Jag har som vanligt drabbats av en vintertrötthet som inte vill ge med sig. Jag är gjord för sol, långa dagar och värme helt enkelt. Nu känns det som om jag behöver gå och vila hela tiden.

Skönt att alla hästarna går bra då, det piggar upp. Sevve börjar mer och mer bli ”som en vanlig häst”, det vill säga att man kan ha ett lätt stöd i handen och han arbetar i rund och fin form på ett harmoniskt sätt. Även om han är den som är minst utbildad är han den som just nu ger mest njutning att rida. Kanske just för att vi kämpat så länge och det äntligen börjar ge resultat! Och han ger mig dagliga aha-upplevelser om vad kontakt är, och det har jag nytta av i all min ridning.

Igår kom Paulo för en av våra tisdagsträningar. Ginni var lite stel och kom inte riktigt igenom i kroppen. Paulo satt upp i 10 minuter för att lotsa honom åt rätt håll och sen var han som en dröm att rida. Jag kunde till och med rida sidepassbommen i galopp! Paulo berättade att det är ganska få hästar som klarar det överhuvudtaget och Ginni klarade det på första försöket! Tänk, att min svenska halvblod är född WE-häst

Med Alex jobbade vi vidare för att stärka honom och få honom att ta mer vikt på bakbenen och komma upp fram. Bland annat fick vi rida skolor i galopp och början på piruetter, superkul! Jag känner vilken potential det bor i den ”lilla” hästen och det gör det oerhört motiverande att arbeta vidare med styrketräningen.
Alex var väldigt intresserad av en av de andra hästarna i ridhuset, på ett sätt han inte brukar vara, så jag frågade ryttaren om hästen var brunstig. Jooo, när du säger det så är hon nog på väg att bli det… sa hon förvånat. Alex har fortfarande ett bra luktkorn med andra ord

Jag har köpt småmaskiga hönät till hästarna, som ska göra att det tar längre tid att äta upp fodret. Tänkte att det både ska vara bra för deras magar och för staketen i Sevve och Walthers hage… Återkommer med rapport när jag hunnit använda dem ett tag.

För en månad sen så fick vi ju träffa alla andra grenar till Paralympics på kandidatträffen. Helgen 7-8 januari är det landslagsträff för alla svenska ”ryttarlandslag” som är aktuella för OS och Paralympics. Det ska bli spännande och kul! Söndagen avslutas med Ryttargalan, ridsportens motsvarighet till Fotbollsgalan där en massa priser delas ut. Bland annat är min landslagskompis Anita Johnsson nominerad, för sin bronsmedalj i EM i somras. Heja Anita!!! Jag hoppas verkligen att hon får priset, det vore superskoj! Både för Anita personligen och för våra tävlingar i allmänhet. Lite av ett erkännande för att det faktiskt är prestationer på elitnivå (och kanske mer därtill! )

Nu är det redan mörkt igen och jag börjar fundera på att sova… Snälla sommaren kom tillbaka snart! Luktar ju till och med vår ute och jag såg en lila pensé i gräsmattan… Men jag har ju inte ens fyllt år än?! Vågar nog inte riktigt tro på vår ännu.

Nä, nu ska jag nog äta några fler julkolor!

Filed by busfro at 16:24 under Okategoriserad
No Comments

Nu är jag mitt uppe i steg 4 av PGK-utbildningen, och nu börjar det verkligen hända grejor!
Det känns att begreppen börjar komma på plats och jag kan börja arbeta effektivt med dem. Spännande

Just nu går alla hästarna riktigt bra, och det är roligt! Vi stämde av Sir Alex’s utveckling häromdagen och det är stor skillnad från EM i somras, samtidigt som det finns massor av potential kvar som väntar på att få plockas fram. Härligt att få rida en så fin häst!

Gianini har kommit ur sin årliga ”höstdip” och är superfin. Mjuk och positiv i träningen och jag tror att vi kan befästa både seriebytena och piruetterna i vinter. Känns roligt inför nästa års WE-tävlingar

Den som jag nästan gläds mest över för tillfället är Severino. Jag tror att det äntligen vänt och börjar gå stadigt framåt i förtroendet för bettet/handen. Som jag väntat! Klockren i hoppningen och allt mer stabil i dressyren, såååå roligt! Nu gäller det att jag ändå har tålamod och ger honom tiden för att bibehålla den här utvecklingen. En utmaning när man bara vill fortsätta fortsätta

Passar på att påminna om ”Köp en kilometer till Paralympics”. Så här långt är vi strax söder om Södertälje, så det finns många kilometrar kvar att köpa
Varför inte slå till på 10 eller fler och få en signerad tacktavla att ge bort i julklapp…?!

Filed by busfro at 22:21 under Okategoriserad
No Comments